Mandiz

   När aftonbladet.se i går frågade om statsministern kan "bygga lyxkåk och representera arbetarrörelsen" var läsarnas svar entydigt.
  Nej, svarade närmare 75 procent.
  
Valet av livsstil
  Man kan tycka att det är en ogin inställning. Göran Persson och hans hustru förverkligar en livsdröm, köper gård och bygger nytt och mysigt.
  Varför missunna dem det?
  Men det är varken marken eller huset som retar folk. Det är valet av livsstil. Att den socialdemokratiske statsministern väljer att adoptera den gamla överhetens sätt att leva och bo.
  Fint jobb i stad. Gård på landet där helgen tillbringas, generösa möjligheter att bjuda gäster över natten. Anställda, arrendatorer eller entreprenörer sköter stället eftersom ägarna ägnar sig åt annat på dagarna.
  Precis som den svenska adeln levde - och i vissa fall fortfarande lever. Eller den brittiska.
  
Bor i en herrgård
  När Göran Persson får välja helt fritt väljer han att bygga ett hus som ser ut som en herrgård. 350 kvadratmeter, och med en omisskännlig herrgårdsprägel.
  När huset kompletteras med nytt garage och generös gäststuga väljer Göran Persson att placera dem som flyglar till huvudbyggnaden. Trevligt. Men intrycket av gammal herrgård framhävs.
  Det är det som förargar folk. Inte att statsministern (s) skaffar en kåk på landet.
  
Symbol för en kamp
  Göran Persson är mer än en s-ledare i det 21:a seklet. Han är en symbol för arbetarrörelsens mer än sekellånga kamp mot orättvisor och förtryck. Att just han vill bo som den klass arbetarrörelsen bekämpade är för många svårt att förstå.
  Det är som att köra Mercedes eller BMW i stället för Volvo.
  Skillnaden i pris behöver inte vara så rasande stor.
  Men genom att välja tysk prestige framför svenskt folkhem har man inte bara valt fordon. Man har bestämt hur man vill bli uppfattad. Man vill inte vara en grå medel-Svensson.
  Samma val har Göran Persson gjort, medvetet eller omedvetet. Det retar många.

 ^{Enligt mej så är detta mycket bra skrivet om Göran P. Så e det.}

^{Mvh _Mandiz}